Imagine

Föreställ er ett gäng snygga amerikanska byggarbetare, som sliter hårt med maskulint tunga saker. Tänk hjälmar, T-shirts - dammiga av de hundratals kilo hus som dessa starka män har rivit med kraft, som tas av under en välbehövlig paus och avslöjar perfekt fårade ansikten och välbyggda, lagom svettiga överkroppar. Tänk Etta James fenomenala röst när hon river av "I just want to make love to you".

Och så jag. Fräsch som en nyponros, med vippande lockar och välsittande dräkt, viskandes till mina krukväxter: "Diet Coke break... Diet Coke break...", så att vi alla kan stanna upp med det vi håller på med, luta oss förföriskt mot fönstret och njuta av den fantastiska utsikten.

Exakt så har jag det för närvarande.

Not.

Vår snåla fastighetsägare har köpt manuset till reklamfilmen för "Projekt: Nu river vi kåken" på rea. Känslan är liksom mer som Vasakronans gamla "Jamen dra in magen så jag kommer förbi och fram!" och musiken ...Christer Sjögrens "I love Europe"?

Det enda som väl egentligen är likt är att jag faktiskt pratar med mina krukväxter. Eller, ja - inte direkt med själva växterna kanske, utan mer till den djävulska ohyra som har invaderat dem. Och möjligen inte med samma förväntansfulla och exalterade röstläge som i drömscenariot ovan heller. Mer med en hotfullt väsande stämma. "Stick, eller jag hämtar eldkastaren. Jag svär."

Förmodligen är det jag som behöver den där pausen för att coola ned. Med tanke på irritationsnivån över kryp som lägger ägg på mina amaryllisar och så den där lama låten om blandkultur, menar jag. Vad jag behöver är nog inte Diet Coke, dock, utan nån form av maxad ...Iron Coke, där halten av rubbet är så hög att humöret skjuter genom taket, ohyran dör av passiv diabetes och jag ser de baltiska grovarbetarna som de räddare i fönsterdragsnöd de faktiskt är.

Sedan kan jag fint och stilla kasta ut choklad från balkongen, sjungandes "I'm so happy, I'm so glad that I've got you. I'd like to thank you, and thank you means Merci. (Crescendo!) Merci's my little way of saying thanks. (Ritardando...) Merci for b e i n g y o u u u."

ET phone home

Under gårdagens sändning av "Ring P1" hörde jag en man som försökte få "samhällsmedvetna" Sverige att förstå att "Snälla muslimer håller för låg profil". Han menade att de skulle göra sig själva en stor tjänst om de "bara kunde säga högt att dom inte alls tycker att självmordsbombare gör bra saker och att det inte är bra att ha ihjäl andra människor. Så att vi andra vet lite granna det här med vad dom har för syn på detta hära".

Jag tror att jag lämnar diskussionen om nivån på den här mannens tjafs och funderingar därhän. Jag såg att gatusoparna var här i morse och gissningsvis fick de med sig också hans "vishet", där den låg bland annat skräp på marken, när de städade upp.

Istället lyfter jag imponerad på hatten för den e-mailande lyssnare som gav bländande svar på tal:

"Hej! Jag är muslim och jag tycker inte om bomber. Är du nöjd nu, gubbe?!"

Don't quit your day job?

Ibland är det svårt att få nåt meningsfullt ur sig. I formatet "löpande text", menar jag. Tycker själv att det för närvarande ekar rätt tomt på den avdelning i huvudet som handlägger tankenedskrivningsärenden.

Kan detta vara en av anledningarna till att det finns så många modebloggar? För att man alltid kan säga något om vad man har på sig? Alternativt om vad man inte har på sig och i så fall kanske ännu mer varför? "Här står jag i bara mässingen. För att framträdande accessoarer är höstens vinnare."

De lårhöga stövlarna verkar, utöver tydliga accessoarer, vara en het hösttrend. Det kan man säga något om. Jag skulle till exempel kunna säga att alltsedan "Fab 5" gjorde entré för några år sedan förs tanken på sådana stövlar direkt till ...Fashion Faux Pas?! Hur hänger det ihop? Hur kombinerar man på ett övertygande sätt "Hetast just nu" med det som den trendkänsliga kvintetten faktiskt chockartat utbrast när flickvännen-med-de-lårhöga-stövlarna dök upp i TV-rutan?! "There's a h-o-o-k-e-r in Brooklyn who wants her boots back!"?!

Det omdömet springer man inte raka vägen till NK Skor med och ber om att få spendera ett par tusenlappar.

I övrigt ska man byta ut sitt skinn mot mocka och satsa på fotbeklädnad "som sticker ut från mängden". En gnistrande vit paljettröja till det, gärna ihop med "markerade ögon i mörka toner" och en filthatt. Sen ska man ...bära slängkappa, ha stav, äta lembasbröd och låta som en orch. Har man tid över kan man också helt rätt svassa till stan's hetaste uteställe och se på när von Sydow, Kling och Fahrman lajvar.

Äh! Glöm att jag sa nåt.

"Det ekar rätt tomt...ekar rätt tomt...ekar rätt tomt..."