Is it a bird, is it a plane?

Jag älskar Lucia. Bäcksvart ute, tusentals (!) tända ljus inne. Skönsång av unga, vackra och tonsäkra människor på TV. Möjligen unga, vackra och tonsäkra människor med tvivelaktig koll på de uråldriga sångtexterna. Men det är förlåtligt. Det är faktiskt nästan att föredra, om man tänker på vilka utomordentliga konversationer det ger upphov till i soffan.

Jag: "Hörde jag rätt - sjöng de just 'Sus som har vingar'?!"

Någon Nära Mig: "Haha! Det är ju 'Du som har vingar'!"

Jag: "Nämen vänta nu... 'Sus som av vingar', är det väl?!"

Någon Nära Mig: "Aaah... Det är sant! Lucia har ju inga vingar! Jag måste blandat ihop henne med nån annan superhjälte."

Borttappat: moral och fan vet vad

Igår struntade vi i afterworken och gick rakt på "I afton: spel". Goda vänner hade köpt "Sthlm Maffia" och vårt hushåll ingick i testpanelen. Eller fördärvet, som det skulle visa sig vara. Detta var ett spel, kom det fram, där man inte bara agerade deprimerad gängmedlem med bokstavskombination och drogproblem (jag menar come on! Give a thug a break!), utan också upptäckte förskräckliga sidor hos sig själv. Saker som att man hade det i sig att "fucka" en kär vän på de gemensamma rånpengarna mitt framför näsan på honom. Gah! Jag vet inte om det moraliskt förfallna utspelet överraskade honom eller mig (...ja, det var jag...) mest, men inget - inget! - blev sig likt efter det. Och med Direktör'n på Kronobergshäktet kunde Svarta Änkan och Fett-Robban härja fritt inom både "bilexport" och lånhajeri. Komplett anarki kring vårt matsalsbord och begreppet "Det är bara en lek" kändes enormt långt borta.

Tills utmaningen "Horsesmuggling" lades på bordet. Då framgick det nämligen tydligt att en person i sällskapet hade undkommit "Snabba cash" och således var helt oinvigd i kriminell slang. Så när övriga taggade upp och Slobo och Psyk-Jussi stod redo att dra igång, satt denna person med en ängels oskyldiga uppsyn och undrade på Pang-i-bygget-Manuels stilla vis "What a horse?!". Det bröt väl dödsallvaret en aning.

Leken tog såsmåningom slut, jag kom absolut sist och utan att lägga ytterligare värderingar i aftonens beteende lovade jag mig själv att skärpa min moral hädanefter. Bara för att gissningsvis själv bli "fuckad" på konfekten, nästa gång nån av mina vänner styr upp ett "bombsäkert" värdetransportrån. Knivig bransch, det där.

www.mensa.org?

I torsdags gick jag in och ”extraknäckte” på jobbet. Sommarsiffror hade smält samman och det var bråttom att bända dem isär. Jag mådde som ett avföringsprov, Puke Face Thursday trogen, men fick god support från Fina Kollegor. Första supportförsöket, som tyvärr misslyckades, bestod av färska skumtomtar. Andra försöket bestod av ett mer sockersansat erbjudande om en kopp te - och rakt in i hjärtat gick det. Bildligt, menar jag. Bokstavligt gick det så klart den normala vägen - genom matstrupen rakt ner i urinblåsan. Dessutom fick jag beröm för min ursnygga nya frisyr. Kollegorna hade stenkoll. Ena dagen urtvättad Ozzy Osbourne (mina ord - inte deras). Andra dagen nyslingad Katie Holmes (deras ord - inte mina. ... Nej - lögn. Också mina. F'låt.)

På kvällen såg jag en bit av en lite obekväm intervju med numera allestädes närvarande Mrs. Anka. Hon berättade att det värsta hon vet är uteliggare. För att de är fulla av bakterier. Så om man kunde samla ihop dem och lära dem om hygien, i ett (gissar jag?) uppriktigt försök att förena nytta med samhällets botten, så skulle världen bli en bättre plats. Für Alle.

Jag konstaterade att jag bevisligen begått ett stort misstag när jag för första gången på ett par år köpt ”Faktum” nyligen. Skämmigt, trodde jag, att det gått så lång tid mellan köpta nummer. G-u-d, så dumt! När en Diptyquetvål och en 300 meter lång brandslang är allt som behövs! Sen tänkte jag stilla att det värsta jag själv vet nog är andra saker. Som till exempel krig och när Mac:en agerar på eget bevåg. (Det händer!) Men så är jag lite av en lodis, också.

Jag kanske skulle ta ett av julkorten jag fick med Faktum och skicka det i riktning mot Hollywood Hills? Så att Mrs. Anka kan läsa det högt för barn, make och inhyrd dvärg (med reservation för att de båda sistnämnda möjligen är en och samma person)? Jag har ju en hel helg framför mig och på "Att göra"-listan står endast en handfull grejor: byta proppar, äta apelsiner, vinna Derby d'Italia. Skjuta upp årets julbad. Så det finns tid.

"Dear Duckface! Det där med uteliggarna - hade du tänkt klart där, verkligen? I övrigt är du mitt absoluta favvisimitationsobjekt för stunden - oändligt antal tacksamma repliker att välja mellan. Och när du skrattar så där nasalt, tuggar ditt tuggummi och säger 'Naee men det är som jag sä' ju att en rejäl dask i stjärten har inget barn dött av' - då tänker jag att din man (slash - återigen - inhyrda dvärg?) har helt rätt när han säger: 'Honey, you're perfect!'. V-a-r-m-t, varmt grattis! Båda paddlarna i vattnet. Awesome."