I torsdags gick jag in och ”extraknäckte” på jobbet. Sommarsiffror hade smält samman och det var bråttom att bända dem isär. Jag mådde som ett avföringsprov, Puke Face Thursday trogen, men fick god support från Fina Kollegor. Första supportförsöket, som tyvärr misslyckades, bestod av färska skumtomtar. Andra försöket bestod av ett mer sockersansat erbjudande om en kopp te - och rakt in i hjärtat gick det. Bildligt, menar jag. Bokstavligt gick det så klart den normala vägen - genom matstrupen rakt ner i urinblåsan. Dessutom fick jag beröm för min ursnygga nya frisyr. Kollegorna hade stenkoll. Ena dagen urtvättad Ozzy Osbourne (mina ord - inte deras). Andra dagen nyslingad Katie Holmes (deras ord - inte mina. ... Nej - lögn. Också mina. F'låt.)
På kvällen såg jag en bit av en lite obekväm intervju med numera allestädes närvarande Mrs. Anka. Hon berättade att det värsta hon vet är uteliggare. För att de är fulla av bakterier. Så om man kunde samla ihop dem och lära dem om hygien, i ett (gissar jag?) uppriktigt försök att förena nytta med samhällets botten, så skulle världen bli en bättre plats. Für Alle.
Jag konstaterade att jag bevisligen begått ett stort misstag när jag för första gången på ett par år köpt ”Faktum” nyligen. Skämmigt, trodde jag, att det gått så lång tid mellan köpta nummer. G-u-d, så dumt! När en Diptyquetvål och en 300 meter lång brandslang är allt som behövs! Sen tänkte jag stilla att det värsta jag själv vet nog är andra saker. Som till exempel krig och när Mac:en agerar på eget bevåg. (Det händer!) Men så är jag lite av en lodis, också.
Jag kanske skulle ta ett av julkorten jag fick med Faktum och skicka det i riktning mot Hollywood Hills? Så att Mrs. Anka kan läsa det högt för barn, make och inhyrd dvärg (med reservation för att de båda sistnämnda möjligen är en och samma person)? Jag har ju en hel helg framför mig och på "Att göra"-listan står endast en handfull grejor: byta proppar, äta apelsiner, vinna Derby d'Italia. Skjuta upp årets julbad. Så det finns tid.
"Dear Duckface! Det där med uteliggarna - hade du tänkt klart där, verkligen? I övrigt är du mitt absoluta favvisimitationsobjekt för stunden - oändligt antal tacksamma repliker att välja mellan. Och när du skrattar så där nasalt, tuggar ditt tuggummi och säger 'Naee men det är som jag sä' ju att en rejäl dask i stjärten har inget barn dött av' - då tänker jag att din man (slash - återigen - inhyrda dvärg?) har helt rätt när han säger: 'Honey, you're perfect!'. V-a-r-m-t, varmt grattis! Båda paddlarna i vattnet. Awesome."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar