Borttappat: moral och fan vet vad

Igår struntade vi i afterworken och gick rakt på "I afton: spel". Goda vänner hade köpt "Sthlm Maffia" och vårt hushåll ingick i testpanelen. Eller fördärvet, som det skulle visa sig vara. Detta var ett spel, kom det fram, där man inte bara agerade deprimerad gängmedlem med bokstavskombination och drogproblem (jag menar come on! Give a thug a break!), utan också upptäckte förskräckliga sidor hos sig själv. Saker som att man hade det i sig att "fucka" en kär vän på de gemensamma rånpengarna mitt framför näsan på honom. Gah! Jag vet inte om det moraliskt förfallna utspelet överraskade honom eller mig (...ja, det var jag...) mest, men inget - inget! - blev sig likt efter det. Och med Direktör'n på Kronobergshäktet kunde Svarta Änkan och Fett-Robban härja fritt inom både "bilexport" och lånhajeri. Komplett anarki kring vårt matsalsbord och begreppet "Det är bara en lek" kändes enormt långt borta.

Tills utmaningen "Horsesmuggling" lades på bordet. Då framgick det nämligen tydligt att en person i sällskapet hade undkommit "Snabba cash" och således var helt oinvigd i kriminell slang. Så när övriga taggade upp och Slobo och Psyk-Jussi stod redo att dra igång, satt denna person med en ängels oskyldiga uppsyn och undrade på Pang-i-bygget-Manuels stilla vis "What a horse?!". Det bröt väl dödsallvaret en aning.

Leken tog såsmåningom slut, jag kom absolut sist och utan att lägga ytterligare värderingar i aftonens beteende lovade jag mig själv att skärpa min moral hädanefter. Bara för att gissningsvis själv bli "fuckad" på konfekten, nästa gång nån av mina vänner styr upp ett "bombsäkert" värdetransportrån. Knivig bransch, det där.