Think Different?

När jag kom hem från jobbet idag stod det en stor lastbil, typ, utanför vårt hus. Den hade följande text på sidan:

"ALLSUGNING. MER ÄN BARA SLAMSUGNING."

Det tyckte jag var festligt (hästflabbs-, inte gala-), så väl inne i lägenheten (for the sake of this blog, tryckfriheten och den grund varpå samhället vilar) googlade jag företaget. Då hände detta (!):

"Did you mean: avsugning"

Jag vet inte vem som kläckte idén till den där parollen, men om världen är det minsta rättvis, så har personen i fråga Guldägget som i en liten, liten ask.

Ovan Hair

För tre veckor sedan bokade jag tid hos min frisör. Velade ett par dagar om vad som göras skulle, bestämde mig så småningom för att det inte var nåt att tramsa om och tänkte helt enkelt att nu kör vi. Frisören var exalterad, jag var äntligen på tåget och med hjälp av kulörta skumgummimaskar och en helt ny fantastisk vätska skulle hon likt valfri överhettad gör-om-mig-artist på TV skapa Det Absolut Bästa För Mig. Efter flertalet entusiastiska men inte särskilt effektfulla "Aa, och så kanske lite uppklippt? För volymen? Så att inte ditt ansikte 'dras ned' så mycket?" kan jag förstå hennes iver. Det är inget nytt, egentligen. Gamla moster Märta peppade lika friskt när jag var 12: "Du som har så tunt hår, flicka lilla, du ska se att en 'pernament' gör susen för din i övrigt så pigga uppsyn!"

Något nervöst och med 80-talsfjärilar i magen höll jag i onsdags en hel radda flashbacks i schack ända fram till salongen, motade både Sha-booms Dag Finn och Lena Endre à la Varuhuset i grind och tänkte att det här, det kan bli hur bra som helst! Såg min senaste Facebook-uppdatering framför mig, klart och tydligt och "gillad" av alla: "Rules by Rocky curls her enthusiasm." ... Yeah, baby!

Två timmar in i förvandlingen började jag titta nervöst på klockan och frågade frisören om hon trodde att vi skulle vara klara på utlovat klockslag, eftersom jag hade en tid att passa. Hon sneglade på vägguret, log pressat men überentusiastiskt och sa att det här, det kunde bli hur Taylor Swift (...um...?) som helst! Sen speedade hon flinkt upp tempot, raskade på med både vätskor och nya tidens spolar och bad med jämna mellanrum om ursäkt om hon luggades. Jag blundade och försökte intala mig själv att efter det här skulle jag i alla fall inte behöva använda min spikmatta på flera veckor. Kvoten av självvalt plågeri kunde nog klassas som full, ändå.

När klockan så slog 14 och jag skulle ha intagit horisontal position i en tandläkarstol en kilometer därifrån, satt jag fortfarande insvept i en svart skyddsponcho i frisersalongen, med svettpärlor i pannan och ett hår precis bara befriat från fixeringsvätska. I detta något pressade läge föreställde sig min frisör ändå att hon skulle få påbörja sitt proffsfix, den där sista valutan för pengarna, leave-in moisturizer, curl booster och dito amplifier, alltihop samlat i nån slags tratt. Samtidigt som jag försökte hitta den där förbannade lilla haken som håller ihop slängkappan nånstans kring nacken, för att kunna ta mig därifrån och påbörja språngmarschen till tandläkaren. "Ingen tid, måste rusa!", fick jag fram medan jag betalade och såg sedan i ögonvrån hur hon skärrat tittade på när jag lämnade salongen i genomblött hår - helt ostylad!

På plats hos tandläkar'n, 17 minuter för sent och med maxpuls, möttes jag av en lugnande hand, ett glas vatten och den uppriktiga frågan "Kommer du direkt från simhallen?!"

Väl investerade pengar, tänkte jag fullkomligt utmattad. Med ett absolut neddraget ansikte och nån jävla soulglow-frisyr. Och föreställde mig att när det här hade självtorkat, utan både produkter och tratt, då kunde det bli exakt hur Elisabet Höglund som helst. ... Gah!

Igår vågade jag för första gången tvätta mitt "pernamentade" hår och själv ge mig på den där stylingen. Flera dagar och en hel massa hårnålar och lösa, romantiska knutar senare masserade jag så proffsigt jag bara kunde moisturizers, boosters och amplifiers mellan handflatorna och separerade och kors-och-tvärsade med fingertopparna från hårbottnen ut till topparna. Konstaterade att det varken är en snabb eller en enkel sak, det här med fejklockar. Och att nästa gång, då låter jag proffsen sköta det hela vägen. Right on - giddy up, bara! Då tar jag med mig en bild av den där Taylor Swift och hennes tydligen efterapningsvärda frisyr, ber nån lika trånande efter stora svallande lockar som jag själv* hålla mig i handen och kastar mig hejdlöst in i MTV:s "I Want a Famous Face".

* Flirt, flirt fröken Bjärbo, http://onekligen.blogspot.com/2007_03_01_archive.html