Snickelisnicksnack

I väntan på England-Tyskland-chipsen, som skulle anlända med en av gästerna till vår egen lilla VM-studio, plockade jag idag hurtigt fram ett så kallat nytt försök - gojibär. DN skrev upp dessa bär för ett par månader sedan, skulle va' kanon på många sätt och vis. Dessutom står det "Gott som snacks" på påsen. Och det vill jag bara ta chansen att kommentera här, att det är ljug. Ingenstans är det gott, vi åt luft till matchen och min enda tanke - kanske - är om bären möjligen skulle kunna uppfattas som bara lite smarriga om man är typ revyfull och ostbågarna på efterfesten är slut. Men förmodligen inte ens då.

Lur, alltså.

Kom ihåg var ni läste det först.

Clean as a whistle

Fuck byggdamm, man. Fuck byggdamm.

Dagen efter en ljuvlig midsommarafton ägnades hela glada dagen åt - städning. Inte som dagen efter en fest och definitivt inte av tradition. Inte heller planerat, tvångsmässigt eller framtjôtat. Helt enkelt sprunget ur en röjarönskan på en ny balkong, och plötsligt var hushållets båda invånare igång med att torka bakom böcker, vända ut och in på skitiga fönster och radera i grunden oönskade paisleymönster från vardagsrumsgolvet. (Smuts i champagnespill, ett helt normalt bekymmer.)

Det är annars inte riktigt min grej, att städa. Plocka undan kläder är min grej, och torka köksytor.* Jag är lite av en diktator, när det gäller att torka köksytor. Traditionell annan städning, såsom avlägsnande av damm från lampor eller skakande av mattor, däremot - not so much. Jag kliver gärna över dammsugar'n, ler i mjugg åt den superrimliga tanken att ett alltför rent hus skapar allergier och befriar sedan diskbänken från allt synligt vatten (här, dock: klart tvångsmässigt). Ta-daa! Rent hus.

Men så är det det här med byggdamm. Satans eget otyg. Knappt har man en stund att vila ("ropar de och hon får ila", vill man skrika med sin mest dansmusliknande röst, men den sången hör faktiskt inte hemma här), förrän solens strålar hånskrattar och pekar på det ställe som man precis har städat, där det oförklarligt ligger ett sprillans nytt lager med små, grå partiklar och allt man kan göra är en one-eighty efter trasan igen. För jävelen.

Jag tror också, ganska säkert, att jag gör något fel när jag håller på. Ger mig i kast med konjakskupor och små turkiska prydnadsgubbar och lyckas alltid krossa ett par glas och dessutom strippa de små herrarna på sin färg! Det tror jag aldrig att jag har hört min favoritmormor beklaga sig över! Inga fumliga nypor, inga terpentinliknande lösningsmedel. Där står det tunnaste av glas säkert och porslinsdalmatinern, iklädd gamla faster Agdas läsglas, med varendaste prick intakt. När jag sedan jobbar runt med glasputs och tidningspapper på balkongfönstret märker jag att jag, liksom allas vår héroïne i Dirty Dancing, uppvisar tydliga tecken på "Spaghetti arms!" och får mjölksyra redan efter en halvminut. Som om det inte vore nog upptäcker jag att jag just gnuggat bort skiten från fönstret med förra helgens kungliga brudpar. Det hade förmodligen mormor heller aldrig gjort, tänker jag och funderar på om jag inte borde ha behållit i alla fall en av alla de husmoderskalendrar som i min barndom gavs bort i julklapp.

* Och göra rent toaletten - jag är väl inget djur?!

Om det här med att invadera Polen

På temat "A long time ago (in a galaxy far away)", ihop med glada tillrop om behovet av blogguppdateringar (tack Bummel'n'Honk!), tänkte jag idag ...damma av ett rejält gammalt stycke, faktiskt.

"F u s k!", tänker ni och rullar med ögonen åt mitt pinsamma försök att köpa mig tid, för att kravla ur idétorkan. Men bare with me, people! Den schletna texten är rolig (säger jag och rånar er på egna åsikter)! Jag fick den i handen av den där lilla flickan i knät* ungefär vid tiden för Sveriges EU-medlemskap**, förklarade det skojiga med den för henne och tappade sedan bort den. Där nånstans minns jag att jag grät en smula över förlusten och ...nu har jag alltså hittat den igen.

Den är på inget vis högaktuell och den är praktiskt taget omöjlig att associera till kronprinsessans bröllop, men jag är så glad att ha funnit den och nu vill jag dela den med er. Det måste väl va' värt nåt, ändå?! Som i delad glädje är dubbel dito - right?!

OK, då kör vi.

"The European Union commissioners have announced that agreement has been reached to adopt English as the preferred language for European communications, rather than German, which was the other possibility.

As part of negotiations, Her Majesty Government conceded that English spelling had some room for improvement and has accepted a five-year phased plan for what will be known as Euro English (Euro for short).

In the first year, 's' will be used instead of the soft 'c'. Sertainly, sivil servants will reseive this news with joy. Also, the hard 'c' will be replased with 'k'. Not only will this klear up konfusion, but typewriters kan have one less letter.

There will be growing publik enthusiasm in the sekond year, when the troublesome 'ph' will be replased by 'f'. This will make words like 'fotograf' 20 per sent shorter.

In the third year, publik akseptanse of the new spelling kan be expekted to reach the stage where more komplikated changes are possible. Governments will enkourage the removal of double letters, which have always been a deterent to akurate spelling. Also, al wil agre that the horible mes of silent 'e's in the languag is disgrasful, and they would go.

By the fourth year, peopl wil be reseptiv to steps such as replasing 'th' by 'z' and 'w' by 'v'. During ze fifz year ze unesesary 'o' kan be dropd from vords kontaining 'ou' and similar changes vud of kors be aplid to ozer kombinations of leters.

After zis fifz year, ve vil hav a reli sensibl riten styl. Zer vil be no mor trobls or difikultis and evrivum vil find it ezi tu understand ech ozer. Ze drem vil finali kum tru."

...

Well?!?

* Se blogginlägg 100613, http://rulesbyrocky.blogspot.com/2010/06/en-rost-i-natten.html

** Mitten av 90-talet

En röst i natten

När man egentligen har det väldigt bra och kan konstatera att man mår som en nybadad prins kan man emellanåt överraskas av att plötsligt, trots allt, må ytterligare ett snäpp bättre, när något oväntat, och kanske egentligen rätt litet, inträffar.

När man till exempel sätter nytt personbästa på stan's bästa skaldjursbuffé och dessutom inser att man har studsat fram i nya, snabba skor hela dagen utan att få skoskav. Eller när man dricker det perfekta kaffet to-go och kommer på att man kan toppa den sista go'a slurken med italienska mandelskorpor, så fort man bara kommer innanför dörren hemma. Eller när man har njutit av en skön familjekväll och innan man kryper till kojs väljer att, som en 17-åring med kontaktklåda, ta omvägen via Facebook och otippat finner ett meddelande från en sen länge försvunnen liten vän. Mitt framför ögonen - ett par rader från tiden-för-länge-sedan. Några ord från en flicka som för snart femton år sen kröp upp i ens barnflickeknä, snurrade håret runt sitt lilla finger och gäspandes fick fram en amerikansk fjärdeklassares hemläxa: "What, exactly, is a communist?".

Då är det inte utan att man tänker att både livet, och den där flugan till Internet, är rätt sweet.