En röst i natten

När man egentligen har det väldigt bra och kan konstatera att man mår som en nybadad prins kan man emellanåt överraskas av att plötsligt, trots allt, må ytterligare ett snäpp bättre, när något oväntat, och kanske egentligen rätt litet, inträffar.

När man till exempel sätter nytt personbästa på stan's bästa skaldjursbuffé och dessutom inser att man har studsat fram i nya, snabba skor hela dagen utan att få skoskav. Eller när man dricker det perfekta kaffet to-go och kommer på att man kan toppa den sista go'a slurken med italienska mandelskorpor, så fort man bara kommer innanför dörren hemma. Eller när man har njutit av en skön familjekväll och innan man kryper till kojs väljer att, som en 17-åring med kontaktklåda, ta omvägen via Facebook och otippat finner ett meddelande från en sen länge försvunnen liten vän. Mitt framför ögonen - ett par rader från tiden-för-länge-sedan. Några ord från en flicka som för snart femton år sen kröp upp i ens barnflickeknä, snurrade håret runt sitt lilla finger och gäspandes fick fram en amerikansk fjärdeklassares hemläxa: "What, exactly, is a communist?".

Då är det inte utan att man tänker att både livet, och den där flugan till Internet, är rätt sweet.