E=mc2

Idag kan bli en sån dag. En sån dag när jag tänker att jag nog inte upptäcker något som ger mig Nobelpriset i fysik. Eller ens löser ett simpelt sudoku. En sån dag när jag tänker att vanlig mätbar smarthet - som högskoleprovets NOG*-del? - inte är för mig (utan för töntar).

Inte en sån dag när jag svarar "Amen du då?!" eller "Din morsa..." på allt. Nej, jag menar en sån dag när jag knackar mig själv på axeln och med en livscoachs råkäcka stämma säger "Du är en intelligent figur!" till mig själv i spegeln. Och påpekar att det finns många sorters smarthet. Högt för mig själv. Flera gånger.

En sån dag när jag med en dåres övertygelse mantratjôtar "Men jag är street smart, jag är street smart, jag är street smart..." i mitt eget huvud. Och i nästa sekund tvingas bita mig själv i näven för att inte hosta fram ett sarkastiskt "Sesame Street smart...".

* Delprovet NOG testar förmågan att hantera logiska och matematiska problem och går ut på att man ska bedöma om man har fått tillräcklig information för att lösa olika problem.