söndag 7 mars 2010

Sköna hem

När människor som vanligtvis är väldigt nära plötsligt reser långt bort räcker tiden till precis allt. Och blir ändå över. På gränsen till tristess gör jag då sådant som jag annars inte nödvändigtvis finner ro till. För att det är onödigt, kanske - men oh, well.

Planterar blomsterlökar i små kaffekoppar från Royal Copenhagen, till exempel. Tvingar fram våren med Martha Stewartknep, lyfter in klimatfrågan i vardagsrummet och leker inredningsarkitekt på nivåer jag alls icke hanterar. Med resultatet att ett dussin tazetter i Musselmalet nu blommar i ren förvirring och av "tacksamhet" över att ha fått springa till liv sprider en lukt av förruttnelse i hela lägenheten. ... What the hell?!

Så mycket för väldoftande reportage i glansiga inredningsmagasin. Noll chans att till en nyfiken skribent få ge det sedan länge inövade svaret "Åh, de här gamla kopparna - dem har jag köpt på loppis!". Som alla förvisso vet är lögn. Ingen i hela världen har nånsin hittat nåt fint på loppis. Man köper nya saker som ser gamla ut, i butiker med små barnarbetare som har betalt i godis för att skava av färg med mjölktänderna.

Jag råkade en gång erbjuda kära vänner en hundring för några schletna ljusstakar, som de påstod sig ha tröttnat på. Den gången möttes jag av ett hjärtligt gapskratt och fick med viss medömkan förklarat för mig att ljusstakarna kostade ungefär tusen miljoner spänn styck. Det ser de inte ut att göra, tänkte jag och stoppade generat ner min hundralapp i bakfickan igen. Och konstaterade att antikvitetsbranschen kan va' rätt tricky. Vårt fantastiska matsalsbord, till exempel, med patina från havsluft som dragit genom en gammal sjöbod på ostkusten. Och från att bergis ha utgjort bultbräda åt en skara glada 2-åringar med gummiklubba. Det vill jag gärna tro att Knutson själv hade baxnat över och personligen erbjudit några hundra tusen för att få kalla sitt. Men jag skulle kanske inte satsa mitt liv på det.

Heavy grejor, hur som - det här med gammal skit. Hur nu den insikten hjälper mig med stanken av rôtet från mitt vackra danska porslin.

2 kommentarer:

  1. Ha ha ha.... Tazettgrejen har jag också åkt på.... Kör på Pärlhyacinter just nu och förvånande nog håller de både länge och väl!

    Och vad härligt för de bortresta att vara så saknade!! Men jag säger som tidigare - kom hit och hälsa på istället för att uttråka dig!

    SvaraRadera
  2. Liten miss i planeringen att du inte lyckades knöckla ner dina långa ben i någon av alla de resväskemöjlighter som passerade... Fast det skulle nog vart ett rätt jobbigt sätt att resa så ganska bra ändå att vara hemma och - ehhhrm - försiktigt sniffa på blommorna. Om det kan vara till någon liten glädje så kommer ju i alla fall vi hem snart - och ser fram emot att ses!!!

    SvaraRadera