Are we there yet?

Jag menar att det var roligare att packa inför semestern när man var liten. 34 färgpennor och en freestyle och man var good to go.

Nu för tiden är det mycket en fråga om att få med samtliga laddare till mobiler, kylväskor och GPS:er, tycker jag. Rota fram bilförsäkringspapper, packa hushållspapper och helst få med näsdroppar. Utifall att.

Det som är klart roligare med att vara vuxen och på väg är att man, om man vill, får äta Matadormix till lunch. Och att man lyssnar på "P3 Dokumentär" utan att tristessdöden dö, ens bara lite. För att det är lärorikt och "Inte så dumt. Inte så dumt."

Semestermyggen är emellertid ganska exakt lika störiga när man är stor som när man var liten. Och i Schweiz, där är de fega. Där hugger de i läpparna! Med den uppiggande effekten att jag en morgon såg ut som att jag just fyllt på med Botox! (For f r e e ! !) Jag kunde visserligen inte le särskilt brett förrän framåt eftermiddagen, men oooh, jag såg ut som en nyvaken Angelina Jolie där jag satt med mitt morgonkaffe. E x a k t.

Vuxet är också att njuta av en tur mellan Alsaces räta rader av vinstockar och - lyckliga jag! - spendera en natt på ett slott! Med en prins! Oerhört vackert och med ett namn som jag vill minnas påminde om nåt i "Sagan om ringen"? (Rohan? Isengard? Osgiliath Minas Tirith Lothlórien?) Avnjöt en ljuvlig middag med fantastisk pocherad fisk och ...nån typ av gôtt mos, lutade mig tillbaka med min prins och blickade ut över ägorna. Och tänkte stilla att "Nu skulle man haft en sammetskrona."

Vilken kung man hade var't.