It is alive

Hej!

Förlåt att jag är sen. Jag har samlat andras roliga kommentarer i en gammal burk, rott 4 kilometer och svarat "Ja." på ett bröllop. (Där var en till som gjorde det, så det blev inte alls pinsamt.)

Nu är jag tillbaka. Hes - men vad gör väl det, här? Köpte ett knippe trollpil häromveckan och kände mig i stunden ungefär som det: torrt. Men så ett par dagar senare slog de "döda" kvistarna överraskande både rot och ut och jag tänkte att, baske mig, "Om inte det är ett tecken på att bla bla bla, så vet jag inte." Så nu sitter jag här och skriver. För att jag gillar mina läsare så stenhårt.

Var idag på morgonen dock fortfarande osäker. Bara för att man har Linus på linjen på tröjan är man ju inte nödvändigtvis skitkul. Men så kvällen före fest och fyrverkerier bjöd kvarterets trôkigaste krog på det festligaste av folk och i vimlet imiterade jag plötsligt Grotescos hejdlösa drift med Scenskolesökande framförande orchmonologer från "Sagan om ringen". Och detta, visar det sig, inför folk som sökt till Scenskolan. Det sistnämnda önskade jag för en sekund att jag hade vetat innan jag dundrade loss med "Fiiind the haaalfling!" och stora armrörelser, men skådisar är också människor och en del av dem har både självdistans och fantastisk (läs: min) humor. Så nu är jag taggad*, uppsjungen och igång. Och som Tracy Jordan skulle ha sagt: "That's a good goal for a talented crazy person."

* Som i psykiskt och fysiskt laddad, inte som i markerad på Facebook. Vad jag vet.