Att blogga är knappast "det nya svarta". Kidsen gör det, Carl Bildt gör det, pappa gör det. Fotbollspoeten Marcus Birro har både gjort det och lagt av.
Egentligen skulle man kanske twittra. Inte för att heller det är nytt och hett längre, men i alla fall mer svart än ...bloggigt rostigt? Twittra som en amerikansk stjärna. Jerry Seinfeld, Scarlett Johansson, Obama pre-White House och 50 Cent. Då kunde man, som 50 Cent, anlita spökskrivare, med den enda uppgiften att se till att det ändå är ens egen energi som flödar på sidan. Fast då kunde det ju faktiskt också "kwitt(r)a".
Idag på morgonen satte jag mig ned för att skriva ett kort till en gammal vän som gift sig. Ett sånt kort man lägger på lådan. Sen insåg jag att det skulle kräva säkert 20 minuters stenhård pennfattning och minst lika lång tids lägga-huvudet-kraftigt-på-sned (gamla tiders skrivställning, som jag minns den) och plötsligt undrade jag vad jag höll på med. Det blev Facebook, sirliga tankar i stelt typsnitt, men med min egen energi som flödade.
Oh, well. Egentligen är det bara en grej som ska fram.
Jag är här nu.
Med vänlig hälsning
/Rules by Rocky
Äntligen! :-D
SvaraRaderaDet tog ett tag för mig att hitta hit. Har skrattat och fått så mycket energi och nostalgi senaste halvtimmen/timmen så att jag inte kan sova. Strawberry Fields... ja, vad säger man när man genom ett gäng väl ihopsatta bokstäver får chansen till ett glapp i tiden och vara barn igen. -Tack.
SvaraRaderaLuke Macahan hade jag helt glömt - och då var han ju ändå MIN. I rosa skjorta och allt.
Så härligt att träffa dig här där du hör hemma.
/T
Nog var han din alltid... Se det som en komplimang från hjärtat - till något av en idol (och då pratar jag alltså inte om Luke).
SvaraRadera