En skruvad serve

Igår bekräftades den tennis-hausse som Sportsverige väntat på efter Robins framgångar i Franska Öppna. På grus, på västkustens Stade Roland-Garros: Söderlingska ängen*. Med kommentatorernas lugna "Svensken... Schweizar'n... Svensken... Schweizar'n..." i minnet hyllades racketsporten, med de stärkta shortsen sittandes perfekt och S*M*A*S*H:en sittandes ...något så när där den skulle. 

I en uppdiktad värld hade Diego Maradona suttit på läktaren. Bredvid honom Mats Wilander, med en kopp kaffe och två sockerbitar. "Snart ska sockerbitarna ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta", hade Wilander mumlat med tom blick. Lagt till nåt om cigarettfimpar och massgravar, för att sedan tystna. Maradona hade räckt honom en kall Perrier och sagt "Don't snort."

Förvirrande, Mats, I know. It is the white sport.

*A.k.a. Majvallen