Oh, Happy Day

Idag har jag haft en sjutusans dag på mitt nya jobb. Allt har känts toppen. Fritt fram att fokusera och kasta sig utför nybörjarbranten. Jag var som Stenmark (om än i en helt annan bransch)!

När jag kom hem ville jag fira. För att det är stort när det blir rätt. Champagne kändes inte så mycket överdådigt (jag var ju Stenmark) som det kändes kallt (som sagt: i en helt annan bransch). Så sen satt jag där och åt rå broccoli. Då passade jag på att konstatera att jag ju kommer att leva tills jag blir hundra och då hinner jag dessutom bli rejält rutinerad på mitt nya jobb. Tänk er fotot av mig bredvid 2076 års Rookie of the Year - vem tror ni kommer glänsa där?! ... Exakt.

Mitt mentala fyrverkeri var emellertid inte över i och med broccolin och utmärkelsen "Århundradets anställda". Plötsligt hörde jag från TV:n hur programledaren för "Vem vet mest?" ställde den fråga som jag hade väntat på i vad som då kändes som all evighet:

"Vilken av Jesus lärjungar hade ett namn som betyder 'klippa'?"

I underbar slow-motion ekade sedan det fulländade, absolut rätta svaret i hela min egen antioxidanthöga studio: "R-O-O-O-C-K-Y-Y-Y!"

...

Jag tror att jag ska ta tillvara på lyckoruset och sy ett par korsstygn innan jag somnar ikväll. "Var dag är en sällsam gåva", som min farmor så klokt brukade påminna om. Eller "Dä ä bare å åk'", som Stenmark alltid sa. Eller som en vän bestämt talade om för världen när hon missade flyget hem från Afrika: "Hakuna fuckin' matata."

Jag menar rymdforskning - hur svårt kan det va'?!